Aktiviteter

Lödösetraktens Hembygdsförening ordnade den 20 september en rundvandring i Lödöse under guidning av Birgitta Johansson. Närmare 30 deltagare från när och fjärran hade mött upp. Vandringen började vid Lyckhem där Birgitta berättade att huset byggdes av Samuel Olsson 1896 som några år senare också byggde Skansens huvudbyggnad. I början på 40-talet var Lyckhem pensionat och 1953 blev det efter renovering kommunhus för Lödöse kommun. Numera innehåller huset i huvudsak hyreslägenheter.
Vandringen fortsatte västerut där det berättades om Skansenkullens betydelse under medeltiden som försvarsanläggning och att Skansen under en stor del av 1900-talet var ett vårdhem som sysselsatte många i Lödöse, huvudsakligen under familjen Ekmans ledning.
Vandringen gick vidare över väg och järnväg ner mot älven. Där fanns det förr bl a charkuteri och syfabrik, men också brandstation och tvättstuga. Längst ner vid älven finns ”Slaktarns brygga” där både person- och fraktbåtar lade till innan nyare transportsätt tog över. Där tog vi vandrare en välbehövlig rast i det vackra septembervädret.
Klockargården intill har fått sitt namn av en klockare som bodde där på 1600-talet. Den nuvarande byggnaden kom till på 1800-talet då det gamla huset revs efter att flera av barnen avlidit av TBC. Närmare varvet fanns det tidigare arbetarbostäder men de flesta av dem är numera rivna, bara disponentvillan är kvar.
Äldre Lödösebor minns nog den stora röda byggnaden norr om varvet med ca 100 fönster. Där startades en elektrisk kvarn 1914 som malde både vetemjöl och havregryn. Där kunde man mala säd året om och var inte beroende av vind eller vatten. Den stora vita villan byggdes ursprungligen som kontor för kvarnen och det var först på 40-talet som det blev varvskontor där.
Vi tackar Birgitta för en intressant och trevlig vandring och ser fram- emot kommande vandringar i Lödöse.

Lödösetraktens Hembygdsförening ordnade den 26 april en vandring vid Mjösundet, nordost om Prässebo, under guidning av Bengt Johansson.
23 personer deltog i vandringen där vi passerade flera ruiner av gårdar som varit bebodda från 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Nu hade skogen växt upp högt på de åkrar där man en gång i tiden hade brutit mark för att kunna odla och hålla sina djur. Gemensamt för platserna vi såg var att det framför allt var matkällarna som var bäst bevarade. De var gediget byggda med stora hällar som tak.
Vi såg bl a ruinerna efter gården Huken som låg på en liten höjd utmed Vanderydsvattnet. Vid ”Gustavs” stod fortfarande det mesta av skorstenen fortfarande rakt upp och man såg resterna av den gamla köksspisen. Där gården Vattenhulan en gång låg passade vi på att fika i det vackra vädret. Där skrämde vi upp ett par tranor, vars rop sedan följde oss en bit på vägen. Vid platsen för gården Alemaden fanns det fortfarande rester av gamla hästdragna redskap i anslutning till de tidigare åkrarna.
Många av deltagarna hade någon gång bott i eller i närheten av Mjösundet och hade allahanda historier att berätta, både om bygden och om personerna som bott där.
Vi tackar Bengt för en intressant vandring.

Bengt berättar om gården Huken

Birgitta berättar mer om Huken

Källargrunden vid Huken

Det mesta av skorstenen vid Gustavs finns fortfarande kvar

Även köksspisen finns där

Trappan till huset vid Vattenhulan

Fika nedanför Vattenhulan

Såmaskinen stod kvar vid Alemaden

Köksspisen vid Alemaden fungerar inte längre

Birgitta Johansson guidade oss genom delar av Lödöse och beskrev vad det funnits på platsen förr. Vandringen började
vid Lyckhem och gick mot minnesstenen vid Trekanten, som förr i tiden hette
Stortorget. Birgitta berättade om hotell, pensionat, bagerier, affärer av olika
slag bl.a kortvaruaffär som förr fanns här i gamla Lödöse. Sedan gick vi till
Sköldéns kvarn och såg, där Sven Sköldén berättade om tiden då kvarn och såg
var i bruk. Mellan kyrkan och Sköldéns såg ligger en liten röd stuga som
byggdes 1845. Där har bl. a. Paulina som
var sömmerska bott. Två av deltagarna berättade att de fått sjömanskostymer
uppsydda av henne när de var små.

Innan gångbron vid sågen fanns tog
man ofta genvägen över ån på de ”hoppestenar” som fanns där. De använde man
både på väg till arbetet på Lödöse varv och på väg till kyrkan.

Efter fikastunden passerade vi platsen där Valla-Marias stuga ursprungligen stod. Därefter gick vi ner till Friluftfrämjandets stuga som tidigare var ett trädgårdsmästeri. Birgitta berättade också om skolan som från början var tänkt att placeras bredvid Hedens skola eftersom det var den geografiska medelpunkten i Lödöse. Därefter gick vi tillbaka
mot Lyckhem och berättandet fortsatte hela vägen. Flera av deltagarna flikade
in om händelser de varit med om, bl. a. om bullar, tändstickor och öl.

Vi tackar Birgitta för en intressant
och trevlig vandring och ser fram- emot kommande vandringar i Lödöse.